jennieffer bratt

vaknar av att min älskling skramlar runt och ropar på keron som han ska släppa ut, sen kommer han och pussar på mig och säger hejdå, han skulle iväg till globen på möte med arbetsförmedlingen.

själv sätter jag mig vid datan och får se att ännu en vän,
(eller rättare sagt en föredetta vän) har dött.
tycker att det är så jävla hemskt. dom där satans jävla idiotiska drogerna alltså. sluta ta mina vänners liv ifrån dom. folk bara försvinner dom stupar som kägglor känns det helt ärligt talat som just nu. en efter en. förjävligt. usch usch usch. jag tänker på dom som stod honom riktigt riktigt nära, jag vet verkligen hur det känns. fan. har inte så mycket mer att säga förutom....